Dax för en paus
Jag brukar inte bli rädd för mej själv offta men natten mellan onsdag och torsdags natt skulle jag inte ens önska min värsta vän det ödet.
Vi gick och la oss tidigare en vi bruka.
Båda kände av att vi var påvär att bli förkylda så för att förebygga tänkte vi att vi skulle få sova ut lite.
Kl 23:00 Vaknar jag i panik!!! att jag inte kan andas.
In i badrummet på med varmvatten så jag få ånga.
Efter ett tag får jag äntligen luft och känner att det hugger värkligen i ryggen och bröstet.
Går till köket tar en kopp för att få igång hallsen igen.
Men smärtan i bröstet går intr bort.
Manen vaknar och frågar vad jag pysslar med.
Kl är då 00.00.
Han sitter med mej i badrumet samtidigt jag får värme och ångan från duchen.
Tobbe hämtar värktableter vi sitter där i över en timme och väntar på´att det ska gå över.
Men även om jag har 2 ipren i kroppen går inte smärtan över.
Vi försöker gå och lägga oss och jag får värkligen panik atacker för att jag inte kan andas för det gör för ont.
Tobbe ringer vård upplysningen sen satt vi i bilen påväg till SÖS akutmotagning.
Vi berättar vad som hänt och jag får direkt komma in.
Nu är kl 4 och jag har precis fått gjort blodprov och ett EKG.
En timme senare efter mer smärtstillande fick vi veta vad som hänt med mej.
Hade fått en inflamation i musklerna som sitter mellan revbenen därför jag hade fått så sjukt onte!
Så hem och villa några dagar tyckte hon.
Hem tvärslocknar och manen ringer och berättar för chefen vad som hänt.
Sängligande hela Torsdagen kunde inte göra något utan att det gjorde onte.
Och för någon som alltid gör saker så är det här värkligen ett straff!!!.
Fredag morgon kunde jag äntligen ta mej upp ur sängen utan att vilja lägga mej i fosterstälning och gråtta av smärtan.
Vid lunche tid sluta det göra ont och jag kan gå runt och göra lite jobb hemma utan att det gör ont.
Men det där att böja sej eller att damsuga inte en vi väntar en stund till med det.
Det här kommer bli en lungn hemma helg så kanske jag snart kan börja jobba igen.
Pöss Nettan